av  Peder Bergqvist

Hes 33:7-9, Ps 95, Rom 13:8-10, Matt 18:15-20
Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

”Träna dig i att först känna samvetets irriterande sting innan du höjer blicken upp mot Vishetens strålar som reflekteras i hennes speglar, så att du inte råkar falla i en djupare grop av mörker när du begrundar hennes strålar” (Itinerarium mentis in Deum, P.4.3). Vi vill gärna lyfta blicken mot Visheten, men S:t Bonaventura varnar oss för att lyfta blicken så högt att vi inte ser var vi går och så faller. Hans råd är att först av allt träna samvetet, så att vi känner igen det där irriterande stinget. Allt bör han sin början i en ödmjuk, bedjande, mottagande och självrannsakande attityd. Det gäller i vår relation till Gud, till skapelsen, våra medmänniskor och oss själva. Med denna attityd kan vi både förmana andra och tillåta oss att själva bli förmanade av andra.
Det är lite som att vara sin egen förälder, att uppfostra och pröva sig själv, likväl behöver vi den helige Andes hjälp. I den helige Andes skola lär vi oss att inte lyfta blicken så högt att vi snubblar utan att först iaktta och rätta oss själva. Utifrån detta kan vi se försoningens sakrament som en övning där vi lär oss att lyssna till den helige Ande och att känna igen samvetets irriterande sting.
Aposteln Paulus pekar på att kärleken är avgörande, att alla bud sammanfattas i att älska sin nästa som sig själv: ”Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet”. Att varna sin nästa och att ställa sin medbroder till svars för en orätt, som Jesus tar upp i dag, är en del av denna allomfattande kärlek. I den helige Andes skola tränas vi i att älska Gud och oss själva så att vi förmanar andra utan att vilja något ont.
Jesus lär oss att denna träning också går ut på att öva enhet, att komma överens med andra i vår bön, för det är just det som Fadern önskar av oss. När vi läser ”Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem”, menar S:t Cyprianus (cirka 200-258) att Jesus talar om enheten: ”allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske Fader”. Jesus sätter enigheten och endräkten på första plats. Det viktiga är vad vi ”kommer överens om”, att vi är eniga i bönen, så att vi som kristna håller fred och lever i Kyrkan. Jesus ”är mitt ibland oss”, alltså med dem som håller fred, de som är enade, de som lyder hans befallningar. Han är med dem, eftersom de är eniga, och lever i harmoni med Kyrkan, Kristi kropp.

LÄS MER OM BERGETS VISION:

Retreatledare är f. PEDER BERGQVIST, föreståndare på Berget och katolsk präst.

25/9 - 28/9, S:t Davidsgården

En retreat utifrån saligprisningarna och några ikonmotiv.

28/9 - 1/10, S:t Davidsgården